Intervju med Marie Åsberg om att diagnosen utmattningssyndrom försvinner

Diagnosen utmattningssyndrom försvinner i januari 2028 när Sverige övergår till det nya diagnossystemet ICD-11. Vad innebär det för vården och för patienterna som idag kämpar med stressrelaterad ohälsa?

Vi har pratat med Marie Åsberg, som medverkar som talare på konferensen Stress och utmattningssyndrom 2025. Marie är psykiater och professor emerita vid Karolinska institutet och ledde arbetet med att ta fram diagnosen utmattningssyndrom som godkändes av Socialstyrelsen 2005.

Vad tänker du om att diagnosen utmattningssyndrom tas bort?
– Det är sorgligt och jag tror att man gör ett misstag. Man behöver ett namn för att kunna tala om det. Det är ingen tvekan om att sjukdomsbilden finns och att många patienter som har ett stort bekymmer känner igen sig i beskrivningen av utmattningssyndrom. Om man tar bort namnet tar man inte bort företeelsen.

Många patienter som kämpar för att få rätt vård kan nu riskera att hamna i kläm. Diagnosen utmattningssyndrom beskriver fortfarande ett tillstånd som finns över hela världen, även om det benämns olika i olika länder.

Vad skulle du säga särskiljer utmattningssyndrom från andra stressrelaterade diagnoser?
– Utmattningssyndrom kännetecknas av en djupgående trötthet som inte går att vila bort, tillsammans med kognitiva funktionsproblem och en kraftigt ökad stresskänslighet. Det är viktigt att särskilja detta från till exempel depression, där symtomen ofta handlar om skuld, skam och negativa tankar om sig själv. För patienter med utmattningssyndrom är det istället den mentala och fysiska orkeslösheten som dominerar. Det kan lätt misstas för depression eftersom vissa symtom överlappar.

Vilka åtgärder ser du som mest angelägna för att förbättra stödet till patienter med stressrelaterad ohälsa?
– Arbetstidsförkortning skulle vara en välsignad sak. Många patienter som får diagnosen utmattningssyndrom är ambitiösa personer som arbetar inom offentlig sektor, ofta i kombination med ett krävande privatliv. Vi måste skapa arbetsplatser där återhämtning ges utrymme och där människor inte pressas till utmattning.

Vilka är de viktigaste stegen framåt för att hantera denna förändring på ett bra sätt?
– Att avgränsa gruppen väl är viktigt för att kunna bedriva forskning och utveckla specifika behandlingar. Annars riskerar man att felbehandla eller att inte göra de framsteg som hade varit möjliga. Det blir också lättare att tala med patienter om man har ett namn för tillståndet.

Hur ser du på vårdens anpassning till ICD-11 och den nya kodningen?
– Det vore olyckligt om patienterna bara hamnar i en större grupp för psykisk ohälsa eller stressrelaterade tillstånd. För att kunna bedriva forskning och utveckla nya behandlingar behöver vi kunna skilja ut de som behöver särskilda insatser. Det är avgörande att rätt prevention och behandling används.

Vad hoppas du att deltagarna på konferensen Stress och utmattningssyndrom 2025 tar med sig?
– Jag hoppas att deltagarna får en bättre förståelse för hur stressrelaterad ohälsa fungerar och hur viktigt det är att kunna identifiera och behandla dessa patienter på rätt sätt. Vi måste också skapa en arbetsmiljö där människor får tillräckligt med återhämtning och inte pressas till utmattning.

Marie Åsberg föreläser vid konferensen Stress och utmattningssyndrom 2025 där hon delar med sig av sina insikter kring utmattningssyndrom och de utmaningar som den kommande förändringen innebär för vården.

Intervju är gjord av Stina Åkerstedt Ability Partner